akte alltsa till Moree dar Pennys mamma, pappa och aldre bror bor. resan upp gick valdigt bra inga storre problem, jag korde i borjan och sedan to Penny over. vi kom fram vid 18.30 och fick da middag av Jackie.
Nasta morogn vaknade jag med ont i halsen men tankte inte mer pa det, vi akte i vag till Pennys bror Dan och traffade hans familj och Matilda deras Aupair fran Sverige! (hur stor ar den chansen?) Efter att pratat en kort stund blev det helt plotsligt brottom, gora i ordning sig, packa vaskan och packa bilen For att aka till det stora racet i come-by-chance. efter tre timmer i volvon var vi framme mitt ute i ingenstans. Tank er skaraslatten*1000 och placera en hast-galoppbana mitt pa den och 3 hur langre bort och ni forstar grejen. vanligtvis brukar det vara riktigt manga besokare men vi hade otur i ar eftersom allt regn gjort att vagarna inte ar 100%. men jag och Matilda hade kul anda. Pa race ar det vanligt att alla tjejer ar uppkladda med klanning och hatt medan killarna ar finkladda i sina jeans, boots och cowboyhattar. Vi stallde sjalvklart upp till 99%, hattarna akte av efter ett tag. Jag far ju erkanna att det var lite segt i borjan men kanske var det bra. Jag och matilda larde kanna varnadra battre medan alla andra var inne i racen. Iallafall sa slutade galoppen vid 18-19 och folk borjade fokusera mer pa "liveband" och alkohol. Vi hittade ett gang galna killar att spendera resten av kvallen med och framat midnatt var det dags att ga att sova. later konstigt? ja! men arligt talat kandes det som att klockan var 4 pa morgonen eftersom man borjat sa tidigt. Vi sov i bilen och jag fros som ett flatt lamm. trotts jeans, tjocktroja, 2 filtar och ett duntacke hackade jag tander konstant i 3 timmar. feber? troligtvis. For sedan dess har jag snorat, hostat, snorat mer och sovit en hel del. Kort kan man saga att detta var min Moree vistelse. kul! ja sa lange det varade. Jag har sedan dess varit allas stora "pain in the tum" men nu ar vi tillbaka i Griffith och Jag planerar att bli frisk ganska snart. For att vara sjuk nar man inte ar hemma hos sin egen familj och inte har mammas hand pa pannan eller nagon annans medlidande ar inte alls kul. Man kanner sig bara i vagen! peppar peppar. i det stora hela var det bra i moree men det var skont att "komma hem igen". detta har varit mitt hem i tre veckor nu, inte illa vad tiden rullar ivag fort!
Jävlar vad snygg du är
SvaraRadera